En fråga som såväl lärare som universitetens och högskolornas ledning inte sällan ställer sig är hur man skall komma tillrätta med de frekventa avhoppen och den myckna frånvaron inte minst i distansstudier. Självklart ligger det ofta ekonomiska motiv bakom detta intresse.
Men avhopp och frånvaro är inte uteslutande ett problem för universiteten och högskolorna i erbjudanden om utbildning. Ett avhopp berör också individen på många sätt, kanske upplevelser av möjligheten till utbildning, framtidsplaner et cetera.
Frånvaro i distansstudier handlar förstås inte om frånvaro i fysisk mening på ett campus, utan om frånvaro i nätkursens digitala rum och forum.
Frågan har forskare globalt spridda under ganska lång tid ägnat sig åt. På en konferens i Bolzano och i möte med forskare från vitt skilda håll i världen som alla ägnade sig åt frågan, kunde vi tillsammans konstatera att de rön jag presenterat i en vetenskaplig artikel för ett tag sedan fortfarande gäller. Inget har rubbat de slutsatser jag och många med mig dragit i frågan. Snarare stärkt dem. Frånvaro och avhopp visar sig kunna påverkas på skilda sätt. Det handlar om alltifrån undervisningens organisation och administration till mjuka värden som vikten av att känna tillhörighet till lärosätet och kursen ifråga..
Artikeln Prerequisites for Persistence in Distance Education publicerad i Online Journal of Distance Learning Administration, ISSN 1556-3847, Vol. 16, nr 4 i fulltext.